Detta är den 2000:e texten jag skrivit i sträck sedan 15/12 2013. Från och med imorgon är min vana med att skriva varje dag avslutad. Anledningen är att jag sedan länge uppnått mitt mål – att kunna kalla mig skribent. Nu ser jag tillbaka på nästan fem och ett halvt år av tvingat skrivande, och vad det har gett mig.
Transformation genom prövning
Mitt liv har genomgått flera transformationer. De mest problematiska perioderna har alltid varit mest givande, då de resulterat i stora vinningar. Mobbing under en stor del av grundskolan, ångest under hela inledningen av mitt vuxna liv, och skilsmässa vid den begynnande medelåldern. På sätt och vis är livet en ständig resa mellan olika former av kriser, något som också är fallet med födseln av min skrivrutin.
Bakgrunden till att jag började med det dagliga skrivandet kom av den mellanperiod av tomhet som jag vacklade omkring i under eran mellan ångest och skilsmässa. Jag identifierade mig som skribent, men skrev inte ett skapandes grand. Detta störde mig, och under en av de långa ensampromenaderna bestämde jag mig för att börja skriva. ”En skribent är en som skriver ofta” tänkte jag.
Vad jag har skapat med min skrivrutin
Inledningsvis skrev jag mycket om vad som hänt under dagen, men det blev också en mängd dikter. Ett stort antal bloggposter, både till den här bloggen och till Maskulint.se som föddes under skrivperioden. Jag har även skrivit ett stort antal korta och långa berättelser till mina barn, och har således ett bra gäng med opublicerade barnböcker liggande. Troll, skogsrån, katter och hamstrar samsas med berättelser om vad döden egentligen är och med existentiella verk.
Jag har gett ut två böcker som har kommit till under dessa år. ”Nu dör jag” om ångest och ångesthantering och ”Ledsna nallen” om utfrysning. En tredje obetitlad bok är på väg, och den är en uppföljare till ångestboken. Den handlar om produktivitet, och bygger på tesen att den som är produktiv mår bättre. Nedan en dikt som skrevs under någon av alla dessa dagar.
Jag vänder åter
till hamnar som övergavs
städer som förföll
minnen som arkiverades
här i naturens famn
lever friheten
härskar friden
och vinner lycksaligheten
Jag vänder åter
mot en sol som ler mot mig
en vind som smeker mitt skinn
och ett regn som renar mitt inre
Mina julkalendrar
Under åren har jag publicerat flera julkalendrar, varav första årets ”Den röda mössan” var den mest populära. Den var också den mest ansträngande att skriva. Detta då jag dels skrev en saga, med alldeles för kort framförhållning, och dessutom agerade sagoberättare i videoklipp som lades ut på YouTube. Denna kalender innehöll en hel del knasigheter med tidsresor, fasaner i höga stövlar med mera.
Därför slutar jag
Anledningen till att jag lägger ner det dagliga skrivandet är främst att jag inte längre behöver. Idag jobbar jag som skribent, bloggar för egna hemsidan/Facebooksidan och är dessutom aktiv med projektet Maskulint.se tillsammans med min vän Robert. Det råder ingen tvekan om att jag förtjänar titeln skribent.
Det finns en annan anledning till att jag slutar. Tiden har kommit för mer frid och harmoni i livet, och paradoxalt även de höjda kravens tid. För mig är det dock ingen motsägelse att harmoni kommer ur högre nivåer. Den som accepterar färre lågvattenmärken kommer att vara mer tillfreds med tillvaron.
Mer tid till eftertanke
Låt mig förklara det där med harmoni: Jag är besatt av produktivitet, och följaktligen är jag en produktiv person. Dock skördar jag inte frukterna av min produktivitet, utan använder den vunna tiden till att överbelasta mig med sysslor. Detta får ett slut nu. Eftertanken krävs för att fördjupad kunskap ska kunna uppnås, och dessutom vill jag meditera mer, reflektera mer, gå på långa skogspromenader oftare och ge mer till de som jag har valt ut i mitt liv.
Det är ju lätt att tänka att ”det där tar ingen tid”, och visst lade jag max två timmar per dag åt skrivandet. Ibland bara en kvart. Kravet var aldrig längd, utan att jag skulle vara nöjd. Jag lade dock en hel del energi på skrivandet, då det gick tid till både planering och tankeverksamhet inför vad jag skulle skriva om.
Nu kommer det kanske en ny rutin. Den ska vara förenad med stillhet, eftertanke, skärmlöshet och alstra såväl lycka som styrka. Tills det blåser upp en ny vind, som får mig att segla in i nästa malström. Så länge jag överlever livskrisen kommer jag för alltid att återfödas som en ny och starkare version.
Nu stänger jag av denna applet:
Andra texter om min skrivrutin: