Påminnelsen är inte ny. Jag har varit här förr. När luften är så späckad av ”att göra” att jag nästan storknar. När varje liten paus, eller andetag, är tid som inte spenderas rätt.
”Det är mycket nu”
Det där med att inte ha tid med pauser eller eftertanke är rent nonsens. Den tid du lägger på att få ordning blir kortare än den tiden du förlorar på att inte planera. Hängde du med? Läs förra meningen igen.
Likförbannat är vi många som känner att vi inte har tid med paus, inte har tid med lunch eller den där bensträckaren på en kvart. Alla som tänker så här vet egentligen att det är ett helt felaktigt sätt att tänka.
Varför görs samma misstag om?
Om vi vet om att det är bullshit att det inte finns tid för planering, att det är idioti att fortsätta pressa utan att få koll på läget, varför går vi då i fällan igen och igen?
Svaret är att det helt enkelt är känslorna som lurar oss. Känslor är luriga grejer, speciellt för den som tror att hen har kontroll över sina känslor. Det känns som att det inte finns tid för planering, eller för att äta lunchen på annat ställe än skrivbordet.
Det är inte mängden, det är bredden
När det är ”mycket nu” är problemet oftast att du gör för många olika uppgifter. En enkel lösning är att planera likartade uppgifter vid samma tillfälle. Produktion, planering och produktion kräver olika sorters tänkande och därför blir du lättare utmattad om du växlar mellan dem. Försök därför göra en sorts sak i taget.
Jodå, jag har skivit om allt detta förut. Klustra uppgifter exempelvis. Det är mycket nu är en annan sådan text.