Dragkedjorna på mina stövlar hörs tydligt från Borlänge. Och min position är känd, med 100 meters avvikelse.
Se där, en galen leende man som marscherar fram i kvällsmörkret. Pratar rakt ut i luften, om det fantastiska som numera är vardagsmat. Men för oss som upplevde tiden innan är det fortfarande magi, tacksamhet och revolution.
Facetimes ljudsamtal fungerade utan minsta störning i en timme. Min vän Anders fick vara med mig hela vägen i mörkret, in på matbutiken och lyssna på kassörskan och andra kunder – och ut igen och hem.
En typ av promenad jag gillar. En typ av promenad som inte hade kunnat göras med samma finess för bara fem år sedan.