Det är inte mycket av det jag skriver på Twitter som får 21 retweets. Men det fick jag när jag tog ställning för en 80-årig kvinna som förvägras rätten till sitt favoritkaffe.
Dagens Lokaltidningsbesvikelse är en en rolig site. Ofta handlar det om män som är sura över vägar, över att chokladbitar blivit mindre över åren och liknande. Det roligaste är inte engagemanget, utan de bilder som ofta syns ihop med artiklarna. En sur man som ser extra sur ut för att fotografen sagt åt honom att göra det.
Ibland tar dock siten upp sådant som inte är roligt, utan fyller mig med vemod. Som historien om Ingrid, 80, som inte längre får dricka favoritkaffet Zoegas på äldreboendet. Det nöjde hon sig inte med – Ingrid startade ett kaffeuppror.
Jag tänkte mig in i hennes situation. 80 år, boende på äldreboende och med begränsad rörlighet efter en hjärnblödning. De där kopparna kaffe betyder säkerligen mycket för henne. Och plötsligt byts kaffet ut, mot något hon vägrar dricka. En struntsak vid första tanken, men samtidigt något så litet och enkelt att fixa fram. Liten friktion, stor verken. Hennes situation väckte sympati helt enkelt, och jag skrev ett tweet:
Läser om en 80-årig kvinna som inte får den kaffesort hon vill på äldreboendet. Tänker efter. Inser att det inte alls är en bagatell.
— Dan Forslund (@yearzeroswe) May 21, 2013
Det där tweetet har skickats vidare sedan i går, nu 21 gånger. Inte mycket jämfört med Jonas Gardells tweets från Melodifestivalen, men ändå. 21 personer jag inte känner som sprider vidare något så vardagligt, men ändå så betydelsefyllt: en människas valfrihet.
Jag hade funderingar på att uppmana till att skicka ett paket Zoegas Skånerost till Ingrid. Inte minst för att jävlas med de som tagit beslutet om kaffebyte. Men så såg jag att Zoegas själva redan ordnat med den saken. Föredömligt.