Det är en väldigt stor skillnad på min upplevelse av att vara 36-årig företagande småbarnsfar, och den upplevelse jag hade som halvanarkistisk långhårig livsnjutare.
Samhället är som en levande varelse. Den är, precis som vi, en subjektiv typ som belönar vissa sätt att vara, bestraffar andra sätt och vara – och ignorerar en hel massa sätt att vara. Det finns olika varelser i olika kulturer, och olika politiska inriktningar företräds av olika samhällsvarelser.
Första gången jag blev far öste samhällskärleken över mig. Mitt långa hår, mina urtvättade hårdrockströjor och min ”jag är som jag är och gör som jag vill”-attityd var plötsligt inte den skepsisalstrare jag var van. Främlingar kom fram till mig i affären och inspekterade lilla Alma, diskuterade väder, sport och andra vardagliga företeelser. Det hände i princip aldrig innan jag blev farsa. Det är som om det sitter en ”snäll och ofarlig snubbe”-skylt på min rygg.
Som företagare har jag fått en helt annan respekt. Visserligen är vi (Year Zero) små, så en del klapp på huvudet-snällhet förekommer (välvillig oavsiktlig säkerligen), men det är tydligt att jag värderas på ett annat sätt som ägare av företag än jag gjorde innan. Företagare är lite som småbarnsfäder. Färre personer förväntar sig att du ska vara en opålitlig typ.
Ett tredje attribut som gett mig kramar av samhällsvarelsen är min ålder. Aldrig förr har det varit så lätt att vara jag i det här samhället. 36 är rena barnleken jämfört med, säg, 20. Alla lyssnar på en 36-åring. Få lyssnar på en 20-åring. Ännu färre lyssnar på en 17-åring. Jag minns själv hur förbannad jag kunde vara som ung vuxen på myndigheter, auktoriteter inom olika områden som påverkade mig, lärare, föräldrar – ja vuxenvärlden generellt. Idel förmaningar om jag var upprorisk och arg, och en överseende klapp på huvudet om jag hade storslagna planer. Tyvärr tror jag det är så än. Med det sagt hade jag, precis som alla andra ungdomar, massor med hormoner också. Men det är viktigt att ta folk på allvar.
Det finns alltså lättare och svårare vägar genom samhället. Vad som är lätt och svårt bestäms av samhällsvarelsen. Hur samhällsvarelsen tycker och tänker styrs av alla oss som bor i landet. Men då ska vi också komma ihåg att det är föregående samhällsvarelse som valt ut vilka som ska vara auktoriter, och därmed få mer påverkanskraft inför nästa urvalsprocess.
Slutligen tror jag det är lämpligt att påpeka att jag inte är emot det jag just beskrivit. Snarare följer jag med intresse hur saker och ting hänger ihop. Frågan är om det kan vara på något annat sätt? Att skaffa barn och företag är ju bra för samhället i sig. Av den anledningen är det rimligt att samhällsvarelsen kommer och ger en småbarnsförälder med företag en kram ibland.
Parentes: Fransmannen Pierre Bordieu har skrivit en hel del intressant som kan kopplas till de tankar jag leker med här. Kolla upp honom vet jag.
Skickat via Blogsy