Min fyraåriga dotter kan redan läsa och skriva. Därför får jag ibland höra varningens ord om att ligga ”före” de jämnåriga.
Min dotter Alma har varit en språkbegåvning sedan hon var väldigt liten. De enkla orden kom innan hon hade fyllt ett år, och 13 månader gammal sade hon ”pappa, titta katten är där” till en mållös pappa.
Vi har inte ansträngt oss för att hon ska börja läsa eller vara tidig. Däremot har vi sett till att vara med och leka med henne i de lekar hon själv valt. Utmana, prata utan att sänka nivån och behandla henne som vi tyckt varit vettigt. En del av förtjänsten när hon nu läser och skriver är säkert vår, medan en större del förmodligen är medfödd begåvning.
För mig som förälder med språkintresse är det så klart kul att Alma utvecklas inom ett område som ligger mig nära. Men samtidigt blir jag lite orolig, när jag från flera håll får negativa reaktioner. Det handlar om att hon hamnar för långt före, inför skolstarten. Om att jag som pappa skuldbeläggs för att jag i princip tvingar dottern till duktighet. Allt väldigt vagt och mellan raderna, men det finns där.
Så vad ska vi göra? Bromsa henne när hon är nyfiken, så att hon inte sticker ut ur fårskocken längre fram?
Nej, det kommer faktiskt inte på tal. Jag tror och hoppas att skolan kan tillgodose de behov Alma har när hon sätter sig i sin skolbänk. Det kan inte finnas några gränser och förbud när det gäller lärande, och framförallt får det inte vara fult eller tabu att vara olika. För vi är alla olika – så enkelt är det.
Det märkliga i såna här sammanhang är att de, speciellt killar, som är väldigt fysiskt och praktiskt begåvade inte alls möts med den här typen av skepsis. Ett barn kan helt enkelt inte vara för duktig på att sparka fotboll. För att generalisera kan man säga att intellektuell begåvning ses som något betydligt sämre, fulare och farligare än fysisk/praktisk begåvning. Och det är åt helsike.
Whoah! Låt ungen läsa! Själv lärde jag mig som fyraåring och på lekis bad mamma att jag skulle få leka av mig innan jag började i skolan istället för att ha tråkigt på läs- och skrivstunderna. Kanske därför jag fortfarande läser och skriver så glatt :). Mina egna barn läser/läste inte vid fyra års ålder, men det blir säkert folk av dem också, hehe.