Veckan började skönt med ett längre möte kring ett filmmanus. Jag och kompanjonen gick runt i ett soligt Djurås, medan vi planerade en videoinspelning och avverkade allt från politik till svensk lagstiftning.
Jag älskar min frihet. Att alla gränser sätts av mig själv, och att möten kan livas upp av frisk luft i härligt väder. Raka motsatsen till det jag skrev om i går – det 90-tal jag växte upp i, där allting cirkulerade kring begränsningar och tvång snarare än idéer, möjligheter och kreativitet.
Jag inledde dagen med att lyssna på klassisk musik, även detta jobbrelaterat. Några låtar ska ut på nätet. Det blev ett par koppar kaffe och laptopen på köksbordet. Pill med ljudinställningar, planering av veckan och fix av en trilskande widget på en kundwebb.
Vidare till pizzerian i Djurås. Lunch och briefing med kompanjonen. Drömmar om framtiden, planer för investeringar, spånande av sjuka filmidéer. Och så kom vi även in på Hans Scheike av någon anledning.
En promenad runt Djurås följde på lunchen. Jag var på platser som inte besökts av mig på 20 år. Tankarna vandrade bort från min och Rickards diskussion. Gatorna med fisknamn på andra sidan järnvägen förtjänade det. Här var jag på fester på 90-talet. Tydligaste minnet är av en kompis som hade hål i ett innertak, och försökte dölja det med en plansch. Han erkände skamset tilltaget.
Ytterligare 10-15 år tillbaka i tiden brukade jag vara i skogen ovanför – Skogsmulle höll till i dessa skogar. Vi grillade korv och pinnbröd, killarna slogs och kivades medan tjejerna suckade och fröknarna skällde, och så fick vi lära oss att man inte ska skräpa ner i naturen. Tänk att det här hände för över 30 år sedan. Jag har fortfarande kontakt med en person som blev min kompis under Skogsmulle-epoken.
Jag ska bekänna en gammal synd. Jag och en klasskompis rev Skogsmulles koja i lågstadiet. Jag skämdes efteråt, men berättade inte för någon. Det finns en hel del såna minnen i mitt liv, tyvärr. Av någon anledning var jag ett destruktivt barn. Om jag inte fegar ur ska jag återkomma till det.
Åter till min jobbmåndag. Det slog mig att det här är en rätt vanlig dag på Year Zero (företaget). Just i dag insåg jag att det är något att vara tacksam över.
Skickat via Blogsy