Den hök som sniffar jord länge nog kommer att tro sig vara en ko. Grupptrycket, det släpper aldrig. Och den som blir mest lurad är du själv.
Det finns insikter som kommer åter, och försvinner åter. Till exempel den om att identitet lätt smittar. Att någon annans värderingar blir dina värderingar. Kanske är vi introverta mer drabbade än er utåtriktade?
Varje gång jag inser det, är det som att universum blir klarare och renare. Den uppdämda vreden skingras som spillt vatten. Det lilla perspektivet, blinket med ficklampan.
Det är inte av nostalgi jag blickar tillbaka. Det är för att hitta korsningen där jag gick fel.
Nöjd i vemodet, av tanken på att vara på väg. Någon annanstans.