En av de svåraste läxorna i livet, speciellt för mig, är att acceptera sig själv. Jag har dragit iväg åt många håll, i tron att någon inspirerande riktning hörde till kärnan av den jag är. Fel varje gång, men misstaget upprepas.
38 år in på resan verkar förståndet slutligen ha infunnit sig. Nu gör jag något konkret av det.
En av mina passioner (skapandet av galna berättelser är den den andra), är att fininställa system för produktivitet; jag tänker ut genvägar som underlättar för människor, och som skapar frihet, och så skapar jag system för att åstadkomma detta. Friheten är det viktigaste. Genom att tukta tiden och arbetssätten uppnås en tomhetstid, som enligt mitt synsätt ska användas till endast det hjärtat längtar efter. Annars är ett vanligt misstag att fylla tomhetstiden med mer hårdkörning.
Den här bloggen kommer från och med nu att handla betydligt mer om metoder för att uppnå tid till sådant som hjärtat längtar efter. Metoderna kommer att rikta sig väldigt mycket till upptagna människor, som jag, som innerst inne nöjer sig med en koja i skogen och goda vänners sällskap; upptagna människor som inte riktigt förstår varför de är så väldigt upptagna, och som inte riktigt vill erkänna för sig själva att de ogillar att vara upptagna.
För mig längtar hjärtat efter långa promenader i mörka lummiga skogar, svettiga mountainbiketurer längs slingriga stigar, utdragna diskussioner om tingen och existensen, tillagandet och ätandet av god mat och skapandet av vanvettiga onödiga inspirerande och roliga saker, som sagor, musik och allmän dårskap, och inte minst själaberikande insupande av musik, filmer, serier och böcker som ger vingar att lyfta från världsligheterna. Samlingsnamnet för allt detta är världsfrånvänt kreativt. Motsatsen till samhällsfrågor och politik.
Alla har inte samma ideal, men alla älskar vi frihet. Leve denna frihet. Framöver hoppas jag kunna hjälpa er, kära bloggbesökare, till små och stora vinster som leder till ökad personlig frihet.