Det spelar ingen roll om du har världens bästa system för produktivitet, om du inte följer det. Och det finns ingen människa på jorden som inte får en svacka ibland. Men hur hittar du tillbaka?

Den mänskliga faktorn, det är du. Även om du är superstrukturerad och har lagt upp ditt liv med noggrant utvalda verktyg, en metod som är skräddarsydd efter dig och du har en vision som är kristallklar – det skiter sig ändå ibland. Räkna med det. Och gör ingen stor grej av det.

Jag har själv predikat vikten av att planera, av att använda system som tvingar fram gärningar och att göra även när dagsformen liknar en söndertuggad frisbee. Den sista tiden har jag ändå slarvat och egentligen haft noll koll på vad som ska göras. Jag har hållit mina rutiner vid liv, men det har inte funnits någon egentlig tanke bakom vad som gjorts.

De senaste texterna på bloggen har kommit fram utifrån principen ”just fan, det var ett tag sedan jag bloggade – nu ska vi se…”, vilket är bättre än att inte blogga alls. Men det blir inte lika bra material om ämnena inte är bestämda i förväg, åtminstone inte för mig.

Vad som har hänt är själva livet. Flera utmaningar har kommit samtidigt, och det är ett rent under att jag har orkat med att leka Atlas. Nej förresten, det är inget under. Mina olika metoder och verktyg har räddat mig, och övriga som har dragits med i stormen. Framförallt är det alla år med meditationsträning som har hjälpt mig att koppla bort från det som inte kan förändras, få kontroll på känslorna och låta katastroftankarna flaxa omkring i godan ro. Men det har även funnits goda vänner med tålamod, och jag tänker då speciellt på dig herr Almgren – du är en solid klippa av konstruktivitet. Vad jag kämpat med spelar ingen roll, men nu är saker och ting mer under kontroll.

Nå, att producera material och visdomsord har hamnat i baksätet kort och gott. Planering har jag inte orkat med, och på grund av det har mitt system inte kunnat tvinga fram resultat från mig. Vilket jag har grämt mig över, men när närstående behöver min hjälp får artiklarna på bloggen helt enkelt vänta.

Nu är jag här, och det är dags att sätta igång igen. Så här hittar jag tillbaka:
Steg ett är att planera, steg två att börja följa planeringen. Svårare än så är det inte egentligen.

Det viktiga är att inte gräma sig över det som inte har gjorts, att tänka ”nu har jag misskött mig så länge att det är lika bra att lägga ner”. Nej, det är fel. Det är aldrig för sent att göra comeback efter en svacka. Var snäll mot dig själv, glöm det som inte har gjorts och sätt igång med det du tror på istället. Kanske har den där pausen rentav fört med sig nya fräscha idéer.

Go get ’em!

dan