Jag glömmer ofta bort hur bra jag har det. I dag blev jag återigen påmind om att vara tacksam.
Det var en bekant som kommenterade ett jobbuppdrag vi varit ute på med företaget. Själv är jag så inne i jobbandet att jag inte tänker på att njuta av stunden.
Det är betydligt kämpigare att vara egen företagare än att gå med en anställning och slippa det där övergripande ansvaret. Lönen tickar inte in på kontot med samma automatik som hos en löntagare, utan det är ovisshet hela vägen. Ja,åtminstone innan man kört på i några år och förhoppningsvis blivit etablerad.
Riskerna är ändå en del av tjusningen. Det är du som bär ansvaret för dig själv, och ingen annan. Ingen att skylla på för misstag – och det är faktiskt en positiv drivkraft. En sorts frihet. Ingen kan ge dig sparken heller.
Jag har försörjt mig på detta i snart tre år nu, och det känns helt fantastiskt. Men jag har blivit van vid det och på sätt och vis bortskämd.
Arbetsuppgifterna är varierade. Både roliga och tråkiga, enkla och svåra.
Jag sover oftast till åtta, och rätt ofta till halv nio-nio. Rentav tio ibland. Jag sitter mycket hemma ochjobbar och får träffa min dotter, se henne växa upp – ja henne och den person som nu växer i mamma Sofias mage. Mitt på dagen kan jag ta en springtur eller promenad med familjen, om jag har tid. Jag kan jobba kväll om vi vill hitta på något, eller helg om jag vill åka bort några vardagar.
Så klart kommer det även tillfällen där jag jobbar två-tre veckor utan uppehåll, vilket balanserar saker och ting. Det är en utmaning som kräver en hel del, men som är värd varje sekund och ger enormt med erfarenheter.
Jag borde ha vett att vara tacksam lite oftare.