Varför bo på landsbygden?

Frågan i rubriken är i högsta grad relevant. Den kräver en del eftertanke, i ärlighetens namn.

Om du bor i storstan har du nära till ”allt”. Den som vill göra karriär har förmodligen lättare än en lantis. Även om det finns många exempel på att det inte finns någon sådan koppling, kräver ”toppjobb” närhet och nätverkande med de som kan erbjuda sådana jobb. De personerna finns i storstäderna.

Du slipper skotta snö i stan. Och någon ved behöver du inte. Inte 30-40 kubik per år i alla fall. Den där brasan i vardagsrummet kan köpas på bluray och DVD. Det var därför jag flyttade från den här lilla byn en gång i tiden. För att slippa slitet.

Du storstadsbo behöver inte planera lika mycket som en lantis. Nattöppet tillämpas i betydligt större mån i städerna. Ja, här där jag bor stänger de flesta 21, och OKQ8 22. Åker jag en mil finns det en mack som har öppet till midnatt. Om den nu inte lagts ner.

Kommunikationerna är bättre i stan. Klart bättre. Du klarar dig utan körkort. Det gör man inte på landet. Om man inte känner någon som tycker om att skjutsa.

Jag tror att många storstadsbor funderar hur vi är funtade här ute egentligen. Jag kan förstå det. Jag flyttade ju härifrån själv en gång i tiden, för att jag ville ha det bekvämare.

Sittandes i en lägenhet, gnällandes över grannar som flyttade möbler mitt i nätterna, smällande portar och tutande mopeder gick det till slut upp för mig. Det är friden som är grejen. Lugnet. Att det är mörkt på nätterna och att det inte luktar avgas av allting, och inte är människor precis överallt. Och att det går att väsnas utan att någon knackar i väggen/golvet/taket.

Vi flyttade hit ut igen, platsen jag flydde ifrån en gång i tiden. Och då var det bara lilla Falun jag fick nog av. Hade jag pallat Stockholm tro?