Det jag skriver på Twitter får följder för hur jag uppfattas i verkliga livet. En självklarhet när jag tänker på det, men inget jag reflekterat över innan.
På mötet nämns en kontakt från sociala medier, och att kontakten nämnt mig i positiva sammanhang. Någon annanstans träffar jag en okänd person som vet vem jag är, på grund av att han följer mina tweets. Efter föreläsningen vänder sig en man om och tittar på mig och säger ”Jaså, det är där du sitter” med ett leende. Han har följt mina tweets och jag hans.
Sociala medier krattar manegen på att sätt som passar mitt sätt att vara. Det blir enklare att nätverka och träffa folk. Mer tid läggs på verklig kommunikation när presentationsfasen och kallpratet inte är lika viktigt. Jag gillar det.
1 svar på “En aspekt av sociala medier jag inte tänkt på”
Kommentarer är stängda.