När jag skaffade Twitter (typ 2009) visste jag inget om det. Fattade inte ens att man kan kommunicera via Twitter, utan såg det mer som en minimalistisk statusuppdateringsmojäng där man slänger ur sig meddelanden till de som behagar följa en. Typ Facebook fast sämre.
Av den anledningen kändes Twitter rejält poänglös, men jag fick väl lov att testa ändå när alla sa att det var så bra. Jag skapade mitt konto @yearzeroswe och började skicka meddelanden i stil med “Nu filmar vi i Falun”, “Nu äter vi korv”, “Nu ska vi till en trevlig kund”. Funderade på vem som vill läsa sånt, och tvivlen fick mig att lägga ner. Ett halvår eller så. Jag hade ju bara bots som följde mig ändå, och de saknade mig nog inte.
Jag förstod ju att man kunde svara de som skickade meddelanden till mig, men det var det ingen som gjorde. Och jag var väl rätt kass på att ta kontakt själv, om jag ska vara ärlig. En paus, som sagt.
2010 på våren tittade jag närmare på Twitter av någon anledning, och fattade grejen. Kommunikationen. Nu har jag twittrat “på allvar” i över ett år och insett hur saker hur fungerar, hur Twitter kan användas och tycker det är roligt att hålla på med.
Så här i efterhand sitter jag nu och ångrar mitt val av handle/nickname. Jag borde ju ha valt mitt namn, inte företagets. Och funderar på att byta till något personligare. Om Year Zero hade haft konsumentkunder hade det varit bra att sköta kontakt med ett företagskonto, men nu jobbar vi ju mot företag/organisationer och då känns det inte relevant.
Så frågan är: ska jag byta? Folk känner mig ju som @yearzeroswe nu, och därför känns det olämpligt. Å andra sidan är det ju jag, Dan Forslund, som twittrar och inte entiteten Year Zero.