En vän på Facebook hittade gamla tablettaskar i sin sommarstuga. Det fick mig att tänka på godis från förr, framförallt de sorter jag saknar. Men även på händelser bakåt i tiden som förknippas med godis.
Lakritssmurfen. Troligen det godis jag saknar mest. Det var en gul tablettask med det godaste lakritsgodis jag någonsin smakat. Det är så jag minns det. Troligen har nostalgin skapat ett romantiskt luftslott av sällan skådat slag.
Fox och Syrliga drops har jag ungefär samma minnen av. Det var den typen av karameller som pappa brukade ha i bilen, och som vi ungar alltid såg fram emot att smaka av under bilturerna. Ingen aning om de finns kvar i dag. Fox var rektangulära hårda karameller i genomskinlig plast. Olika sorters fruktsmak. Syrliga drops var formade som apelsinklyftor och fanns i gult (apelsin), vitt (citron), rött (hallon).
Kopplar för övrigt ihop godiset med doften av wunderbaum och Ettans lössnus, som det brukade lukta i pappas gamla Volvo. Då, precis som nu, undrade jag över hur någon kan ha godis liggande och inte äta upp det. Jag har alltid varit typen som äter tills godiset är slut.
Det fanns hårda karameller i form av fotbollar. De hade någon typ av klet inuti. Olika fruktsmaker. Minns inte alls vad de hette. Det tydligaste minnet av dem är när jag kastade en stenbumling efter min brors kompis mamma. Dagen efter fick jag skäll av mina föräldrar och blev tvingad att ringa till kvinnan för att be om ursäkt. En påse med fotbollar låg och väntade på mig efter samtalet. Det blev nämligen inget lördagsgodis innan jag hade bett om ursäkt.
Aco Seg & Go minns jag mest för att ett par klasskompisar i högstadiet brukade snatta dem i buntar. Killarna hade svårt i skolan och var hackkycklingar i klassen. Deras snattande och godisbjudande blev ett sätt för dem att köpa sig kompisar. Seg & Go var som stora varianter av Aco-kolor, fast tunnare, plattare, längre och bredare i formen.
Kalle Ankas lördagsgodispåse var en av mina favoriter. Den innehöll en Dumle-klubba, ett par Dumle-kolor, kokosprickar och så en tablettask med Kalle Anka utanpå. Jag fick så sent som i dag klart för mig att den asken inte försvann egentligen – den bytte namn till Palle Kuling.
.jpg?resize=300%2C278)
Om jag går tillbaka riktigt långt i tiden hör jag Carolas ”Främling” i föräldrarnas gamla skabbiga radio (den hade bara en högtalare). Det här var tidigt 1980-tal. Jag och min bror fick varsin plastlåda med godis på lördagar. Tuggummit Riff, saltlakritssmakande, är det som tydligast finns i minnet. Kommer även ihåg någon typ av choklad med en ko utanpå och en kolasmakande klubba med vit ihålig plastpinne. Någonstans här övergår nostalgin i vemod. Det var bra skönt att vara liten, när allt kommer omkring.
Vi brukade få små chokladkakor av mormor med de sju dvärgarna utanpå (en dvärg per chokladbit). Godiset Käck minns jag också. Det finns i dag och heter Kick. Lakrisal är en annan gammal favorit, som finns kvar än i dag i samma form.
Salt lakrits har varit favoritsmaken i alla dessa år. Från ovan nämnda riff avancerade jag till läskigt starka Djungelvrål. Jag brukade få sådana av lakritsälskande mormor. De var så starka att jag fick lov att bolla omkring karamellerna i munnen tills saltet var helt borta. Om jag fick ett djungelvrål direkt på tungan var det nästan så att jag domnade av. Sved gjorde det också.
När jag sitter och googlar fram bilder till det här inlägget inser jag att åren gått. Är van att hitta det mesta jag söker efter, men bilder på gammalt godis är det kört med i vissa fall. På den här tiden var det ju ingen som hade mobiltelefoner. Kameror användes knappast för att fotografera godis.