En helt vanlig dag som inte togs för given

Uppstigning vid halv åtta. Eller nä, det blev nog tio i.

Hjälpa frun göra barnen dagisklara, se bilen åka iväg – barnen mot dagis, frun mot seminarium.

Äta frukost, göra en Vine av kaffekokningen (älskar det dovt frustande ljudet från en perkulator).

En trappa upp, till arbetsplatsen. Kaffe i koppen. Hinner nästan klicka igång Spotify medan blicken letar efter ingenting på byvägen mellan röda stugor.

Telefonsamtal med en kund. Ömsom on topic, ömsom fritt skuttande mellan idéer och tankar. Går omkring i ett tomt hus, dricker kaffe och snubblar på leksaker och kaffe parallellt.

Skickar mail. Kollar Facebook. Startar Tweetdeck och Evernote.

Skriver en offert.

Kompanjonen ringer. Ömsom on topic, resten ett virrvarr av tankar och galenskap, politik och religion.

Skickar offert.

Researchar platser och verksamhet inför ett stort projekt. Blir spontant glad över Evernote och att samarbetet går så bra med mina arbetskamrater i våra kära vänner Trello, Dropbox och Skype.

Någon sorts svart hål här.

Lunch med kompanjonen. Ger pizzakillen råd kring en märklig räkning han fått. Han kallar mig ”chefen”, och kompanjonen Rickard heter ”lilla chefen”.

Åter hemma. Bjuder Rickard på kaffe. Kollar på galna YouTube-klipp och skrattar.

Frun kommer hem med barnen. Hjälper henne packa upp varor. Hon går ut på gården med leksugna kids. Jag går upp.

Pratar med en kund som råkat ut för ”hack”. Troligen trojan-historia. Löser problemet.

Skriver en rapport till en kund vi har avtal med.

Fixar så att en annan kund kan se statistik på artiklar som delas via sin webbplats.

Kollar sociala nätverk.

Svarar på mail.

Går en trappa ner och äter hemlagad pizza.

Svarar på några mail i mobilen.

Och nu sitter jag utanför dotterns rum med min iPad, och avslutar precis ett blogginlägg.