”Hur klarar du av att vara ute på en massa möten och mingel hela tiden?” frågade min kära hustru.
Den som känner mig sedan gammalt blir säkert förvånad när jag avslöjar att möten, ja till och med mingel, kan vara rätt trivsamt. För så har jag inte alltid varit. Långt ifrån. Möt mannen som myntade ordet ”tvångssocial” som surmulen tonåring.
Det har växt fram. Att driva företag är som gödsel för personligheten, nämligen. Den folkskygga sidan hos mig är bara en av alla egenskaper som jag tidigare betraktat som konstanter hos mig själv, men som visat sig vara allt annat än essentiella.
Dina konstanter sitter i hjärnan, tror jag. Den som säger sig vara på ett visst sätt, och förhindras att handla på vissa sätt utifrån detta, har helt enkelt bestämt sig för att inte förändras. Och då blir det ju så.
Så vad händer om vi bestämmer oss för att bli sådana vi ännu inte är?