Gång på gång glömmer vi bort oss själva. Försöker vara det lyckliga exemplet i artikeln om de tio stegen till att bli en bättre människa. Försöker vara den vi inte är.
I den personliga utvecklingens stjärnglimrande värld kan alla bli vad som helst, när som helst. Viljan förflyttar berg, säger de bevingande orden och ”Carpe diem!” rapar församlingen. ”De 10 stegen till att bli en mästare i ALLT” – utläst, och nu ska vi ta över världen. Halleluiah!
Nej, jag sitter inte här som en småsur gubbstrutt och försvarar min rätt till att vara sur. Jag läser massor med såna där artiklar jag just raljerat över – för det finns mycket bra att hämta från dem (och från alla dessa böcker om samma ämne). Och jag lär mig massor av dem. Men det gäller att vara medveten om att artiklarna, guiderna till ett lyckligt liv speciellt, är destillerade, förenklade och tillspetsade. De ska ju vara läsvänliga, inspirerande och snabba att ta till sig – inga doktorsavhandlingar.
En fara med den här typen av texter är att de förenklar saker och ting för mycket, och då är det lätt att glömma hur mödosamt det ändå – ofta – är att bryta eller inleda en vana. När glömskan slår till och tre misslyckade försök till att förverkliga sig själv i rad slutar i självförakt, då är det inte så kul. ”Men varför funkade inte min e-butik när jag gjorde allt rätt?”, ”Varför blev inte mitt förhållande en ångande oas av erotik när jag följde den där guiden?” – ”Är det kanske jag som är en usel människa?”.
Det tar tid att inleda, eller bryta, en vana. Och vi har alla olika lätt för att ge oss in på nytt territorium. Själv har jag lätt för mer teoretiskt orienterade sysslor, medan praktiska sysslor, hantverk och liknande kräver betydligt mer disciplin. Det skulle vara orättvist att jämföra mig själv med den duktiga snickaren, som ska ge sig på smide – om jag ska ge mig på smide. Hellre då jämföra mig med någon som har liknande förutsättningar, eller – ännu bättre – inte jämföra mig med andra. För det slutar förr eller senare i prestationsångest.
Lyssna på er själva, och gör det ni vill – inte det ni blir stressade över att ni inte kan, för att någon annan är bra på det. Ja, ni ser ju själva hur den meningen låter.