För tio år sedan slutade jag snusa. I dag ska jag på mitt sista styrelsemöte i föreningen i byn, och i morgon eller så ska jag skriva ut mig från gymmet. Känslan i att avsluta är en känsla av frihet, makt och av nya tider.
”Men varför håller du på att ändra en massa små saker som inte spelar någon roll?!”
Så utbrast en vän. Vi satt och drack kaffe på Bryggkaféet i Falun. Jag hade nyligen slutat snusa, och mitt hår var någorlunda kortklippt efter många år med hårdrocksfrisyr. Uppenbarligen provocerade det honom att jag ändrade mitt yttre.
Men varför?
För mig spelar de små sakerna roll. Och förändring får mig att må bra.
Jag tror att det är hälsosamt med små avslut då och då. Nya vanor kommer, gamla dör.
Bilden av en själv behöver även den revideras. Jag fiskar ständigt efter feedback kring hur andra uppfattar mig, försöker fila bort mindre smickrande sidor. Jag vill vara en person som jag kan vara stolt över att vara.
I grund och botten finns mina essentiella egenskaper. De förändras inte. Allt annat är flyktiga moden för personligheten. Förändring för förändringens skull. För att det är kul, för att jag gillar nya vägar i livet och för att det är ganska kul att irritera de som vill ha sammansatta konsekventa personlighetspaket.
Jag funderade på att sluta med #blogg100 också, men det får gå tills vidare.