Då och då märker jag att motsättningarna mellan stad och landsbygd lever och frodas i allra högsta grad. Synd, men svårt att ändra på.
Vem som bor på landet har inte hört syrliga kommentarer om ”08:or”? Ingen. Omvänt förhållande gäller, i mångt och mycket, inne i städerna. Och då menar jag de större städerna. Ofta är det personer som har väldigt liten erfarenhet av vad de kritiserar som fäller de där kommentarerna. Vilket gör det hela rätt absurt.
Själv tror jag att båda parter går miste om något. Som landsbygdsboende vet jag så klart mest om hur det är att bo naturnära, och inte så mycket om att bo i en storstad. Jag tror att dessa motsättningar skulle kunna slipas ner betydligt om det var lättare för ”08:orna” att ta sig ut på landsbygden på ett smidigt sätt, och återvända lika smidigt (och vice versa för oss lantisar). Självklart ska det även vara tilltalande under själva vistelsen.
Jag tänker på allt som finns här ute, som tas för givet – men som är exotiskt för en som knappt varit i skogen. Naturvandringar, fiske, bad i vatten utan anlagda badstränder, att fika med en sten som bord mitt ute i skogen. Och den sammantagna upplevelsen av att vara utomhus i tystnaden, icke att förglömma.
Jag gjorde ”lumpen” ihop med en riktig storstadsbo. Han bodde någonstans i Stockholm, med betong och asfalt så långt ögat kunde nå. De upplevelser han hade haft av naturen var begränsade till planterade träd, och besök vid havet. Självklart var skogarna i Dalarna något helt fantastiskt för honom.
Fredholm, som han hette, var väldigt ödmjuk inför sin okunskap om skillnaden mellan gran och tall. Och liknande. Just den ödmjukheten gjorde att vi infödda dalmasar gärna utbildade honom, och det tog inte lång tid innan han var lika insatt i naturen som en genomsnittlig lantis.
Visst är vi lite själviska om vi inte delar med oss av det som finns här ute? Jag tror absolut att det här även kan gynna näringslivet. Ekoturism heter det ju.