Jag blir gång på gång påmind av mig själv om vikten av att få ur sig destruktiva tankar snarast möjligt. När det handlar om fler än dig själv är det ett måste för bra kommunikation.
Det är några projekt som släpar efter på jobbet, vilket leder till viss irritation. Hos mig för att planeringen störs, och hos produktionen för att det alltid är frustrerande med tekniskt krångel (som är anledningen till eftersläpandet). I dag drabbade projektledning och produktion samman på grund av detta. På personnivå: Jag och Rickard rensade luften.
Samtalet inleddes med att vi båda sade exakt vad vi kände. Ocensurerat och svavelosande (nåja, så farligt svor vi inte ändå). Därefter var sinnena rensade på irritation, och vi kunde ta itu med sakfrågorna och lösa problemen. När detta var gjort insåg vi båda att dessa problem inte är så stora, och det framförallt på grund av att vi vet hur de ska lösas.
Det är befriande att kunna ringa en kollega och kasta ur sig saker hur som helst, utan att det blir något personligt i slutändan. Och det gör vi alltid direkt, innan det hunnit bli något infekterat över allting. Alternativet är att gå och bli arg i det tysta, och senare explodera, vilket sällan kan ske på ett konstruktivt sätt.
Ärlig kommunikation är den allra bästa. Så enkelt är det.