I dag påbörjade jag ett dokument med citat från min tvååriga dotter. Det kommer jag inte att ångra.
Tänk dig att som vuxen få läsa detaljerade beskrivningar av vad du sagt och gjort som barn. Jag skulle finna stort nöje i det. Gamla album är en sak, för en bild säger ju mer än tusen ord. Dock säger ord mycket mer än en bild, i det att de är exaktare och inte lika fria för tolkning.
Sedan finns det så klart nostalgi i detta, blivande minnen. Och det finns stoff som ger perspektiv. Hur snabbt utvecklades egentligen Alma? Vad sade hon som tvååring? Så enkelt att skriva, och så lite tid det tar. Så stor förlust om jag inte gör det.
Till sist, ett smakprov:
”Juli 2010. Mamma och pappa gungar i hammocken. Det gillar inte Alma, som försöker få “mammsi-mimmsen” att resa sig.
– Mamma gungat klart.
– Kom då mamma!
– (Tar tag i mammas ena hand) Åhhh, kom igen då!! (försöker dra upp mamma).”