I princip alla yrkestester jag gör är det två områden som anges lämpliga för mig: information och coaching. Målet är att förena de två i mitt arbete.
Jag kom in på media lite som av en slump. Praktiserade på tidningen Dala-Demokraten, visade mig lämplig och blev sedan kvar i åtta år. Anledningen till att jag ens testade var något så vagt som ”men jag är ju bra på att skriva”. Nu har åren gått, och det närmar sig tre år sedan jag slutade på DD. Jag sitter som egen företagare och funderar på hur jag ska få ut det mesta av min kompetens, och utvecklas på kuppen.
Då kommer jag till de två områdena, som jag vet att är ”mina” även utan tester. Information jobbar jag faktiskt med. Research, informationsbearbetning, intervjuer, textuppdrag och PR-tänk. Inte i den utsträckning jag skulle vilja, dock. Administration, personalansvar, ekonomi och projektledning/planering tar väldigt mycket tid.
Hur är det då med coaching-biten? Näst intill obefintlig. På Arbetsförmedlingens test är det alltid coaching/vägledning som hamnar i topp, och sedan kommer informationsförmedling med mera. Jag vet att jag är bra på detta, men det hamnar helt enkelt i skymundan. Synd, tycker jag. I den mån vägledning/rådgivning förekommer, handlar det oftast om att ge råd till en kund om hur informationen ska förpackas för att nå ut, förstås av rätt personer och dessutom vara attraktiv.
Jag måste fundera vidare på hur min kompetens ska kunna utnyttjas på ett bättre sätt, och om jag rentav behöver uppgradera mig för att täcka ett relaterat område. Och framförallt hur jag ska marknadsföra mina kunskaper på ett bättre sätt. Det ska erkännas att jantelagen härjar ibland, och talar om för mig att jag inte kan något om det inte står på ett papper – och intygas av 100 olika kunder.
Tips och råd mottages gärna.