Livskvalitet är en öde landsväg i novembermörkret

Att gå längs en fuktig landsväg i novembermörkret och posta ett brev fick mig att inse hur mycket jag tycker om landsbygden.

Vinden i håret, träskor på fötterna och brevet i näven. Prasslande löv och glittrande vattenpölar i gatulyktornas sken. Men inte en enda bil.

Inte en enda bil.
Inte en enda bil.

Den här höstliga ödsligheten är bland det bästa jag vet. Den får mig att känna mig levande och viktig, men ändå ack så liten under stjärnhimlen. Den får mig att tänka på de generationer som passerat längs samma väg, och de liv de levt.

Livskvalitet
Livskvalitet

Jag är framme vid den gula plåtlådan, alldeles intill den gamla kvarnen som en gång var hemvist för en tillverkare av avancerade båtmotorer. Mannen var något av ett tekniskt geni enligt min morfar. Han dog innan hans verk hann ta fart kommersiellt.

När jag traskar tillbaka hem inser jag att höstmörkret får stugvärmen att bli mer attraktiv.

Höstmörkret gör stugvärmen mer attraktiv
Höstmörkret gör stugvärmen mer attraktiv

1 svar på “Livskvalitet är en öde landsväg i novembermörkret

  1. Gnarp säger:

    Jag, den gule munken ifrån Gnarp, som plågar mig själv längs vintriga vägar för att nå upplysning, berömmer ditt sinnelag.

Kommentarer är stängda.