Jag påbörjade en bloggpost om varför jag gillar katter mer än hundar, men fick kasta den då jag påmindes om gamle gode vettvillingen Baltzar; hunden som fanns i föräldrahemmet när jag växte upp.
Baltzar var en blandning av tre raser. Golden retriever, stövare och labrador. Resultatet av en swingerträff för hundar? Kan vara så…
Ung och med en speciell hjärtlig snällsadistisk humor lärde jag Baltzar en del tjuvtricks. Han jagade katter, traktorer och joggare på kommando. Han kunde också ”voppa”, vilket var ett tystare sätt att skälla som lät rätt lustigt.
Baltzar var min ständige kompanjon när jag brukade cykla runt i omgivningen. Han blev väldigt vältränad av dessa färder, och min kondition var det väl heller inget fel på.
Mot slutet var Baltzar som en grinig gammal gubbe med pondus. Hörde inget, såg inget, och gick in och ut ur huset som han behagade. Lämnade aldrig gården, om det inte var för att jaga iväg någon dryg jävel som vågade sig för nära hans domäner.
Saknar det gamla hundskrället. Vi hade några bra år ihop.
