Skön shoppingdag

”Skön shoppingdag”. Ja, det är en sån där formulering som oftast rymmer en motsägelse (ogillar shopping, för det mesta). I dag gjorde den inte det.

Jag tog med mig dottern till Kupolen, köpcentret i Borlänge, för att handla lite kläder till mig själv. För att fika på Wayne’s Coffee. Och framförallt för att umgås far-dotter.

Hon fyller snart fem år. Från att vara en skrikig liten bebis till en smart och kreativ liten tjej har det gått fort. Nästan för fort.

När vi gick där, eller jag gick – hon skuttade vilt omkring och gjorde piruetter med nya klänningen, tänkte jag att det här är något med att vara förälder som jag gillar. Att kunna umgås med sitt barn som en kompis, och ha roliga samtal om vrickade saker. Just i dag om lastbilar som är högre än molnen, och hur de ska kunna åka genom tunnlar (genom att klicka på en magisk knapp, så att de åker under jorden – så klart).

Jag märkte också att barn är ett rätt bra raggningsattribut. Tidigare har jag inte upplevt det, men i dag fick jag en del flört från ett tjejgäng, och en kassörska, när Alma dansade omkring i klänningen med sin far. ”Vilken fin klänning!” sa de, men det var inte klänningen de spanade på, och gav komplimanger. Kände mig stolt över Alma och lite generad/smickrad för egen del. Onekligen en humörhöjare.

Panik hann jag få också. Alma ”busade” och gömde sig i en affär. Trodde att vi hade tappat bort varandra, och kallsvetten hann komma innan hon hoppade fram. Puh! Undrar om det finns GPS-sändare för barn.

På kvällen blev det en långpromenad med Leo. Tidsmässigt långt i alla fall. Han går inte att kommunicera lika bra med än, men det är intressant att se hur han ändå gör sig förstådd.

Jag ångrar inte att jag blev förälder.