Sedan vi fick första digitalkameran i huset har jag varit en ganska flitig fotograf. Sedan det började bli ok bilder med mobilkameror har jag varit ännu flitigare. Och i dag kan jag skörda frukterna av detta.
Det är helt enkelt fantastiskt kul att sitta och se på gamla bilder. Nostalgi, naturligtvis, men väldigt mycket aha-upplevelser kring sånt som glömts bort. En hel del som var bagateller då är värdefullt i dag, och vice versa så klart.
Bilder från älgjakten 2006 hade varit rätt ointressant, om det inte var för att morfar är med på dem. Morfar dog för snart tre år sedan, och bilder med honom på (eller farmor – som gick bort 2007) är extra värdefulla.
Två bilder som jag postar här nedan tycker jag om av andra anledningar.
Den över flottbron i Gagnef tog jag en iskall morgon under tiden som lokalredaktör på Dala-Demokraten. Jag minns stressen som jag ibland kunde uppleva, över att behöva fylla en sida per dag. Den är dock ingenting alls mot den stress företagandet kan innebära, och av den anledningen minns jag tidningstiden med både glädje och saknad. Det var en rolig period i livet.
Den andra bilden föreställer mig kånkande på dottern. Hon är inte alls gammal, vilket betyder att den är från 2008. Det har snart gått fem år sedan dess, och jag har knappt hunnit vänja mig vid att vara förälder.
Den viktigaste funktionen de gamla bilderna har är nog ändå att påminna oss om vilka vi är i dag, vilka vi blev och vad vi har lyckats med. Jag har ju till exempel fixat mat åt familjen i över fem år, utifrån egna initiativ, bedrifter och vanvettigheter. Den stoltheten kan en gammal bild ge mig.
Skickat via Blogsy