Gubbvarning och party party

I dag ska jag träffa kompisar från förr i något som vi döpt till Gubbkalas. Kommer på mig själv med att sitta och fundera över typiskt vuxna tråksaker som hur många timmars sömn jag ska få, om sängkläder ska tas med och hur mycket jag egentligen kan dricka för att köra hem i morgon.

I vissa avseenden blir vi herrar hårdare med åren. Sånt som kommer med självinsikt, självförtroende och rent allmän cynism. Men vi blir också mesigare när tidens tand rispar de spröda gubbakropparna. Det där med att ängslas över bekvämlighet är typiskt.

Så här sitter jag och funderar på om jag ska bli tvungen att köpa en tandborste. Det är helt enkelt för många minuspoäng involverade i eltandborstens medbringande till en tillställning för män med skinnjackor. Jag tänker även på den smarta lösningen sovsäck, som innebär att inget lakan behöver tas med. ”Men kudden då? Tänk om jag får ont i nacken?”. Nej, håll käft gubbhjärna.

Min självbild får sig en smäll, och jag blickar tillbaka på svunna tider.

  • När jag och en klasskompis i gymnasiet blev bortförda av en piketstyrka+”kriminalen, från en bostad granne med skolan.
    Kort historia: en exflickvän hade anmält vår värd för natten, och polisen hittade pistoler i hans lägenhet. Japp, alla klasskompisar såg bortförandet, men det handlade om ett enkelt förhör som inte ledde till något.
  • När jag gång på gång åkte iväg på fester utan att ordna vare sig skjuts eller sovplats innan.
    Det ordnade sig alltid, även om det gjorde ont ibland. Som när vi sov på golvet inne i ett tvättrum på Mora camping.
  • När jag och en kompis (som kommer i kväll) hade en dunk med oss till Hultsfred 1998.
    Vi gick och höll om varandra för att inte ramla omkull, och turades om med plastbehållaren. Vi tog oss hela vägen till Hultsfred med en gammal Volvo 140, som dånade likt åskan när det gick snabbare än 90.
  • Onämnbara dumheter av diverse slag, som tack och lov aldrig gav några konsekvenser.

Men när jag skriver dessa rader inser jag att den gyllene gubb-eran nog är rätt för mig just nu, trots allt. Jag hade kunnat ha ett helt annat liv i dag, som jag inte vill ha.

Tack jag, för att du skött dig hyfsat genom åren.