I dag skriver jag det 100:e inlägget av 100 i #blogg100. Faktiskt. Jag klarade det!

Utmaningen gick ut på att blogga i 100 dagar i sträck, minst ett inlägg om dagen. Men målet var ett helt annat: att hitta tillbaka till bloggandet igen. Och det har jag gjort, och mycket mer.

Det här har #blogg100 inneburit för mig:

  • Jag har hittat tillbaka till bloggandet (som sagt), men även skrivandet generellt.
  • Jag har insett att jag skriver bra (vilket jag visste, men hade förträngt).
  • Bloggen har hittat hem. Den spretar ju, precis som jag själv, men nu tror jag den är injobbat och har fått sin egen identitet. Då skapar bara tanken på bloggen inlägg.
  • Jag har lyckats komma loss ur mitt helylle-sätt att vara i den här bloggen, vilket också har lett till ett ärligare och lättsammare sätt att skriva.
  • Jag har outat mitt förflutna och berättat om min anonyma blogg, som levt parallellt med mig sedan 2005 – vilket lett till att jag i dag känner mig enhetligare än förut (men är och förblir en paradoxal figur).

Stora ord, men det är ju inte bara bloggandets förtjänst. Det har skett ett växelspel mellan bloggformatet och hur jag saktat in och fördjupat mitt tänkande. Mina tankar har fått veckla ut sig över hela dagar, i och med att bloggandet är långsammare av sin natur än Twitter, Facebook och allt det andra som manövrerat ut bloggandet alltmer. Nu har istället min närvaro på de andra ställena fått lida, så det finns någon sorts konkurrens mellan dessa medier – åtminstone hos mig.

Tankar som får veckla ut sig är nog grejen med bloggandet, helt enkelt. Det är då jag skriver som bäst. Men det är inte de mest genomtänkta grejerna som fått beröm, utan de som är ärligast och behandlar jobbiga ämnen som mobbing, ångest och skam. Beröm via främst Twitter, ska sägas. Så många kommentarer på bloggen har jag inte fått.

Så vad händer nu? Jag gillar ju verkligen att blogga, så det finns en stor risk att den här bloggen fortsätter att vara aktiv. Kanske inte varje dag.

Jag kommer att sätta mig framöver, och skapa en postning som blir en guide till hela min prestation. Jag sätter ingen deadline på det…

Till sist ett stort tack till Fredrik Wass och Bisonblog som tog initiativet och förgyllde min tillvaro på det här viset. Här skriver Fredrik Wass om sista bloggdagen i #blogg100.