Ibland kan jag ana en annan version av mitt liv.
Två parallella universum snuddar varandra.
Två tunnlar av tid, vars väggar blir tunnare,
för en kort stund.
Två främlingar ler mot varandra på en tågstation,
som om de visste,
att de borde göra just det.
Och i mitt inre avtecknar sig minnen,
av något jag aldrig upplevt.