Livet är ett omtumlande fall genom en tunnel av ljus.
Ibland svävar du i luften på ljuvligaste sätt, och ibland slår du i betongen.
Plötsligt en dag, utan att ens inse det, omfamnas din lilla existens av djupaste tomhet.
Livet är en såpbubblas färd mot solen. En fjärils existens. Ett skvätt av vatten från ett handfat.
Det mest obegripliga är tanken på att inte längre vara där. För samma sekund som existensen är över, finns den som hade kunnat inse och uppleva, inte längre där. hjärnan biter sin svans.
Jag tänker på detta och väljer mina ögonblick alltmer väl. Vad kommer jag på ålderdomens dagar att tänka om alla resor som aldrig gjordes? Alla ärliga kärleksfulla ord som aldrig sades? Bekantskaper som fortsatte mot den egna viljan?
Fuck it all and fucking no regrets.
Värdera och prisa det värdefulla. Ignorera allt annat.
Krama alla du älskar. Så ofta du kan. för att du kan.