När det var på väg att slå igenom, det digitala sättet att leva, var jag en salig man. Min första iPhone blev den där fickdatorn jag alltid hade drömt om. Den som gjorde att jag slapp sitta hemma och vänta på mail, slapp sitta vid en dator för att jobba med offerter (jo, det gick 2008 också, fast mycket sämre).
Jag är ingen trendsättare eller ”thought leader” på något sätt när det gäller anammandet av det digitala som en självklar del i vardagslivet. Inte heller har jag varit delaktig i grupper med socialt digitalt som största intresse. Däremot har jag varit tidig bland mina vänner, alltid nyfiken på det som kunde användas för produktiv nytta i företagandet, det som inneburit ett friare liv. Och jag har sökt mig till personer som varit tidiga inom det digitala, främst via Twitter.
Som företagare har jag jobbat via nätet i princip sedan vi började 2007. Allt för att dra ner på resmilen, pendlandet, de tidiga morgnarna och det oproduktiva (om än trevliga) i fasta arbetstider på ett kontor ihop med arbetskamrater. Gadgets, appar, kommunikationstjänster och onlinekurser har förgyllt mitt liv med nya bekantskaper, personlig utveckling, hälsa och kreativitet. Jag är otroligt tacksam för det.
Nu har det här livet nått till en punkt där allting är så otroligt bra och fritt, att det är svårt att tänka sig några större genombrott. Personligen går jag inte och suktar efter något annat än snabbare internet (fiber är på gång även här ute på landet nu), för alla appar, smartphones och datorer är så sjukt bra att det går att göra nästan vad som helst.
I början funkade videochatt dåligt. Det gick långsamt att ladda upp filer, och mer än en gång tog jag hellre bilen iväg på fysiskt möte av rent praktiska skäl. Så är det inte i dag. Flest gånger är online snabbare, även med ADSL och 4G. Både Apples och Googles tjänster är enormt bra, och med hjälpmedel som Trello och Evernote har jag inget övrigt att önska. Kanske är det min fantasi och/eller girighet som tryter, men jag är fanken nöjd.
De digitala verktygen har förändrat mitt sätt att vara och tänka. Trello gjorde rent hus i min teoretiska svammelhjärna, och Evernote hjälpte mig att sluta sortera saker i saker i saker i saker i saker (sökfunktionen gör ordning helt onödigt). Mina appar håller reda på hur långt jag går, hur mycket jag mediterar och vad jag ska köpa i affären. Ja, de rensar till och med mitt och fruns förhållande från tråkigt vardagsskit (”kom ihåg ombyte till Leo” och liknande läggs i en toto-lista, och vi slipper prata om det).
Vad händer nu då? Jo, jag kommer på mig själv med att backa från det digitala. Läsa pappersböcker, skriva post it-lappar och rita på riktigt papper som är gjort av döda träd. Fantastiska uppfinningar det där. Troligen skulle jag inte uppskatta dem så mycket om det inte vore för den sköna digitala delen av mitt liv.