Det är lustigt hur betydelsen av vissa ord kan förändras genom livet. Eller förändras? Fördjupas, förskjutas. Ordet ”känslig” är ett sådant, för mig.
Genom livet har jag återkommande fått höra av andra hur jag är känslig. För mig togs det uteslutande emot som förolämpningar. För känslig=svag, mesig, tunt skinn, motsatsen till tålig och tuff. Så var det då.
Jag har alltid varit känslig. Känslig som i att jag uppfattar nyanser, variationer, små små detaljer och outsagda meningar som går många förbi. Jag minns färgen på din tröja och vad du berätta om din fiskeresa på mötet för 14 år sedan, jag minns det du sade för tre månader sedan ordagrant och jag lade just ihop det med en pusselbit du gav mig i en bisats. Jag minns doften av bullar den gången på 1980-talet när mamma vred upp volymen på den skruttiga gamla radion, för att det spelades Queen.
Jag är den som ser insekterna på promenaden, och som varnar övriga sällskapet för herr nyckelpiga som inte ska bli trampad på. Jag är den som vet vilka preferenser människor har, vem som vill ha socker i kaffet och vem som är vegetarian, vem som är allergiker och vem som gillar vilken subgenre av musik. Fördelar. Jag får människor att känna sig sedda och uppskattade.
Men.
Jag känner av stämningar, disharmoniska tankar och dolda agendor. När det är som sämst kopplas katastroftankarna in, och förvränger mitt sinnestillstånd till en mardrömsvärld skapad av en illvillig entitet, för att plåga skiten ur mig. ”I see dead people” sa huvudpersonen i filmen Sjätte sinnet. ”I see fake people” skulle man kunna säga om mig, och ibland önskar jag att den förbannade uppmärksamheten inte var där. Och jag har fel ibland, så klart. Men ofta har jag rätt. Variationer i mönster är min specialitet, och när det är variationer i människors beteendemönster ringer alla alarmklockorna på en och samma gång.
Jag har omvärderat och omdefinierat ”känslig” till att betyda något annat. För känslig=alert, observant, öppet sinne, motsatsen till nonchalant och egocentrerad. Så är det nu.
När jag nu omdefinierat ordet för mig själv dyker en intressant tanke upp. Tänk om de människor som kallat mig känslig genom åren faktiskt inte menade något illa. Tänk om det inte var menat som förolämpningar. Vad mycket lidande som skapats utifrån ett missförstånd.
Genom åren har jag fått min beskärda del av smärta, som jag har uthärdat på ett utmärkt och konstruktivt sätt. Jag har motbevisat tesen om min svaghet, och därmed kunde jag ta ordet ”känslig” till ett nytt sammanhang, öppna den dolda bottnen under ordkistan.