Bland det värsta jag vet är när yttre stress tvingar fram misstag och slarvigt beteende hos mig själv.
Som i dag, då ständigt uppmärksamhetssökande hos sonen fick mig att skrapa näsan när bakluckan på bilen stängdes. Eller när barnens dåliga tålamod kräver agerande direkt, och får mig att prata med mat i munnen (vilket jag avskyr). Ni som har barn känner säkert igen er.
Men stresshetsandet är inte begränsat till endast barn. Det finns gott om vuxna som pockar på uppmärksamhet, pratar konstant och vill ha besked utan betänketid.
Hur ska vi göra med dessa individer? Ska vi slå dem på truten och hoppas att de lär sig? Ska vi gå och muttra över att de borde veta bättre, och önska oss en bättre verklighet? Nej, det vettigaste är att skapa sig ett förhållningssätt till detta irriterande beteende.
Jag hade först tänkt skriva en steg för steg-bloggpost om detta, men insåg sedan att det egentligen bara är ett enda steg som är viktigt: att skapa utrymme.
Med utrymme menar jag i första hand betänketid, men det kan röra sig om rent fysiskt utrymme också. En möjlighet att göra saker i lugn och ro helt enkelt.
Så vad gör du med personen som kräver besked nu? Säger till hen att besked kommer, men inte direkt. Ge en deadline själv.
Vad gör du med andra personer som inte förstår att du behöver ditt utrymme? Förklara det. ”Jag kan inte tänka just nu”. ”Jag behöver skaffa delar”. ”Jag behöver läsa på”. ”Jag behöver ringa X”. Förklara vad du behöver göra, och sätt ett datum när du ska återkomma.
Vad gör du med barnet som vill ha den där leksaken som inte existerar, och som vill ha den nu? Det är en svårare fråga. Be barnet göra något som tar tid, och som gör att du får en stunds sinnesfrid. Be om en teckning på leksaken eller något i den stilen. Förklara hur pressen på dig får dig att känna, och be om att få äta upp maten i fred, så kan ni googla sådant som inte finns efteråt.
Genom att skapa utrymme ökar chansen att det du planerar att göra blir av hög kvalitet. Det är din sinnesfrid det handlar om, och ditt anseende. Den som sätter gränser för sin kommunikation får respekt, och uppfattas professionell. Var inte rädd för att uppfattas som otrevlig.