Olyckan på bläckfiskfarmen

I dag har jag laddat upp fyra av totalt tio låtar som jag och två herrar till spelade in under namnet Squidfarm Disaster. Bandet, som bara existerade i studion, hann ge ut en mini-CD och bli erbjuden spelningar på både P&L och Arvikafestivalen (som vi fick tacka nej till pga glömt låtarna).

Det är bisarrt att tänka på det. Vi improviserade ihop låtarna en och en, från noll till klart, en natt åt gången. Jag kunde inte spela synth. Därför fick jag spela synth. Min nuvarande kompanjon på trummor, brorsan på sång. Utöver den sättningen ingick även plasthinkar, skruvstäd, stamp med kängor i korridor, trasiga trumpeter med mera i vår arsenal.

Felspelningar och taktmissar togs med i inspelningarna, enligt någon typ av regel vi körde med. Vi fick vackert spela fel på samma sätt med övriga instrument. Det blev en del intressanta breaks.

Texterna skrevs efter något som vi kallade kaospoesi. Orden användes för att skapa en känsla, inte för att betyda något. ”Wool”, ”cup” och ”bucket” återkom ofta, av okänd anledning.

Märkligt nog gick musiken hem. En och annan folkmusiker gillade vad de hörde, synthare gillade det och hårdrockare gillade det. Flera som var inne på progressiv musik från 1970-talet gillade det också. Vi blev ibland jämförda med The Residents, Snakefinger och Frank Zappa – inget någon av oss lyssnade på när det begav sig (runt 2000-2003).

Vi blev till exempel recenserade och intervjuade för en musiktidning. Ännu roligare var det att bli sågade. En del människor var riktigt arga över vår musik. Roligt, tycker vi.

Squidfarm Disaster har legat i dvala i cirka tio år nu. Ingen av oss ser dock bandet som nedlagt. Någon dag kommer vi igen… Octouise de Pus, Tenta Cles och Silly The Squid.

Nedan kan du lyssna på Squidfarm Disaster i Soundcloud. Kan hända lägger jag ut fler låtar. Tror förresten vi finns på MySpace också.