Från och med i dag och några dagar framåt har jag en prao med mig på jobbet: Martin, som går i åttan. Ett stort ansvar, som jag ser det. Vill att Martin ska få ut något vettigt av sin tid och inte gäspa ihjäl sig medan han tittar på när jag hamrar tangentbord.
Min utgångspunkt är att en prao inte ska vara en åskådare/kaffeslav. Därför fick Martin själv vara med och tänka ut sin uppgift under de här dagarna på Year Zero. Han är intresserad av dataspel och vill lära sig klippa film. Så det blir en kombination av de två. Någon typ av musikvideo med gameplay-klipp från populärara League Of Legends är tanken.
Dag ett fick han bekanta sig med redigeringsprogram. Vi började med Windows Moviemaker, som följer med hans dator. Kollade även på några Open Source-lösningar, men det var ingen som föll oss i smaken. Windows Moviemaker visade sig vara en sämre lösning än iMovie. Min uppfattning var att de två är likvärdiga, men Apples lösning passade både mig och praoeleven bättre – trots att Martin är en Windows-snubbe. Ärligt talat blev jag lite besviken på Windows Moviemaker. Om det är någon av er läsare som har bra tips på gratis/billigt redigeringsprogram för Windows, så hör gärna av er.
Från och med i morgon sitter Martin på min gamla MacBook av 2007 års modell. En trotjänare som fortfarande levererar, även om batteriet är hyfsat slut. Praon verkade tycka det är kul att få klippa film på skoltid. Ska bli kul att se vad han presterar för produktion när han blir van programvaran.
Det känns bra att kunna ta emot en prao. Vi har närmast reflexmässigt nekat prao och praktikanter förut på grund av resursbrist, men med en självständig uppgift som Martin nu får ser det ut att funka. Jag tycker det är viktigt att unga människor får se och uppleva att alla inte har 8-17-jobb med pendling och matdosa. Vårt portala och flexibla sätt att arbeta är förmodligen något som kommer att bli allt vanligare framöver.