Vad händer egentligen med mig?
Det mest fokuserade drivet jag upplevt någonsin, varvas med en sorts sorgsen känsla i hela kroppen.
Ena stunden en blixtrande komet som får himlen att rämna. Nästa, en känsla av att vissna som av en giftinjektion.
Jag har nått personliga framsteg och en inre frid som förvånat mig, men uppdämd gammal oro störtar samtidigt fram i mitt blod.
Jag är förvirrad, lycklig, ibland rasande arg – och i nästa stund apatisk med en melankolisk glöd.
Kan det vara så att en längre period av känslomässig frånvaro resulterat i att dammen rämnar?