Yta är vad ögat möter när det fokuserar på en härligt krokodilminnande trädstam, en målning eller någons ansikte. Det är det första intrycket, som ligger till grund för den subjektiva mening som objektet i fråga tilldelas. Ytan är viktig, skulle jag säga.
Själv bedömer jag alltid såväl människor som ting efter sin yta. Det som tilltalar min smak värderas högre, så enkelt är det. Någon skulle säga att jag är ytlig, och hur det ligger till med den saken är upp till var och en att bedöma.
Yta och ytlighet är inte samma sak, kort och gott. En målnings yta kan bära mening, ja hela dess innehåll finns ju i just ytan.
Hur gör du själv? Prioriterar du sådant som tilltalar ögonen framför det som inte gör det? Jag vågar erkänna att jag gör det. Därför är det viktigt att min livskamrat ser bra ut till exempel. Därför bryr jag mig om hur min smartphone ser ut. Därför bryr jag mig om mitt eget utseende och vad jag har för kläder.
Yta är däremot inte allt. Hos personer räcker det inte med vacker fasad, om intresse ska vara över tid. Om ytan är det första intrycket, så är personligheten det som avgör hur saker och ting ska vara i längden.
”Det är insidan som räknas” är en sån där gammal fin klyscha. Men stämmer den? Ja, insidan räknas ju. Men den är inte nog i sig själv enligt mig. Yta och innehåll behöver samverka för att skapa en helhet.
Det är absurt att ställa yta mot innehåll som ofta sker. I den värsta tolkningen kan en person som ser bra ut inte vara smart, och vice versa. I det fallet rör det sig troligen om den gamla ”lika för alla”-sjukan som vi känner igen här i Sverige. Men det finns ju många exempel på personer som både ser bra ut och är smarta.