Du är genomsnittet av de fem personer du umgås mest med. Säger Jim Rohn, amerikansk entreprenör och motivationstalare. Jag gillar den här idén och anammar den i mitt eget liv.
För något år sedan kände jag mig vilsen i livet, tänkte på hur bra jag ändå har det och drog slutsatsen att det var mig själv det var fel på. Att jag var otacksam. Att jag saknade riktning. Att jag inte tog tillvara på mina talanger och idéer. Följden blev att en rad åtgärder gjordes:
- Jag började skriva varje dag – jag definierade mig som skribent/författare, men skrev i princip ingenting.
- Jag började söka inspiration utanför min egen lilla preferensbubbla – ljudböcker, podcasts, artiklar.
- Jag började meditera ofta – helst dagligen.
- Jag fokuserade på de små sakerna i livet som skänkte glädje – övade på tacksamhet.
- Jag började ägna mig åt någon form av fysisk aktivitet varje dag – promenader eller fysisk träning.
- Jag började reflektera över dagen mer strukturerat, vilka lärdomar och insikter som kommit – genom att skriva journal.
Det första jag gjorde var dock att tänka igenom vilka fem personer i min omgivning som jag ville ha i mitt liv. Vilka är bra förebilder och inspirationskällor? Rätt snabbt dök fem ansikten upp i mitt inre. Några av dem fanns redan etablerade i mitt liv, som affärspartnern, men jag tog även aktivt kontakt med några som jag inte hade så bra kontakt med, som herr Almgren och herr Trygg.
Det här tilltaget har visat sig avgörande för hur mitt liv utvecklats. Sedan kontakt skapades har jag framförallt haft en stadig kontakt med Robert Almgren, med veckovis samtal där vi diskuterar och ger varandra råd. Under utmanande perioder i livet har vi varit stöd och rådgivare åt varandra, där en viktig komponent har varit att inte gå den bekväma vägen. Många av de råd jag fått har varit direkt obekväma och till en början irriterande – så som sig bör om en kontakt ska vara givande.
Jag omdefinierar ständigt vilka personer jag vill ha i mitt liv, och vilka jag inte vill ha där. Samtidigt arbetar jag för att bibehålla mitt värde som någon annans ”en av fem”, för det om något bör väl vara ett tecken på inre kvalitet?
Så, vilka är dina fem personer? Och vilka personer ska du fasa ut från ditt liv? Inget som behöver sägas högt, av förklarliga skäl.