Det gör ont när illusioner rämnar – men smärtan är godartad

Min barndom bestod av en drömlik tillvaro i den närbelägna skogen. Den kulturkrock som följde när drömmens idyll mötte mänsklig vardagsondska, tog ett halvt liv att återhämta sig från. Kokongstadiet leder dock, som bekant, till en vacker fjäril i slutändan.

Törs gå på pumpen

Naiva drömmare råkar förr eller senare illa ut. Min egen naivitet har successivt pryglats ut ur ett idealistiskt sinne under livets gång. Än finns det förmodligen en hel del kvar. Jag tror faktiskt det, för nihilismen i livet har jag bytt mot ett konstruktivt nybyggarideal.

Faktum är att jag kan tillåta mig att stå emot den becksvartaste cynismen, genom att jag inte längre räds smärtan. Jag törs gå på pumpen, för jag vet att uppgivenhet är en långsam själsdödande kraft. Helt enkelt vägrar jag ge upp tanken på det konstruktiva. Jag ångrar inte en tids nedstämdhet för att jag vågade vara hoppfull.

Men hur kan du då bygga ett skydd mot krossade illusioner?

Jag läste en gammal bloggpost som jag skrivit: Andras gärningar är inte dina. Tänkvärt skrivet, om något som är ack så lätt att glömma bort. Kontentan är att du varken förtjänat konsekvenserna av andras handlingar, eller är ett stackars offer. Du är dina reaktioner på handlingen, inte mer. 

Den fördjupade förståelsen av att du aldrig förtjänar din behandling är att ditt värde skapas inifrån dig själv, av vad du gör. Det är dina egna val i livet som formar dig. Det är för dessa du kan stå till svars, utan att skylla på någon annan. ”Det är som det är” är mantrat du kan upprepa för dig själv om du tagit skada av någon annans handling. Låt denna handling stå för dem. 

Låt din reaktion vara som när du ser en bubbla försvinna bort på ån. Döm dem inte. Försök istället förstå och ta lärdom av vad situationen gav. Acceptera att världen är sådan.

Den godartade smärtans väg

Min vän ångesten har lärt mig att smärtan är värd att umgås med. Lidandet uppstår under flykten, men den som stannar kvar får lära sig saker om sig själv. Och inte minst om andra personer.  Den som väljer att ljuga, svika eller stöta en dolk i din rygg hade förmodligen gjort så oavsett ditt beteende.

Det gör ont när vackra illusioner krossas. När det visar sig att du blivit lurad, för att du var dum nog eller godhjärtad nog. Den naive, som inte ser saker komma, är oförsiktig och dum. Men den som bara tänker i svart får ett liv som knappt är värt att leva. Därför kan det ibland vara bättre att vara som ett litet drömmande barn i en skog, och ibland bättre att vara Neo i Matrix som svalde sitt röda piller.

Livet kan vara overkligt och skimrande som en dröm. Sällan utan en stor dos självbedrägeri och illusioner. Men alternativet är så många gånger värre. En dag kanske du sitter där på pottkanten, men kan åtminstone säga till ditt försvar: ”Mitt brott är att jag vågade drömma om något större”.

Jag tipsar även om stoicismens tips på hantering av smärta: Stoicism and Pain Management: 4 Techniques Practiced By Marcus Aurelius