Tacksam och avundsjuk

Tacksam och avundsjuk

Min dotter Alma fyller snart åtta år. Jag minns när jag själv fyllde åtta. Det är mycket som inte är lika.

Jag minns när min pappa fyllde 30 år, och jag minns när min farfar var lika gammal som pappa är nu. I båda fallen kändes de båda herrarna uråldriga, och ouppnåeliga i sin ålderdom. ”Det måste ta hur lång tid som helst att bli så gammal” brukade jag tänka, ändå med viss noja och rädd om mina ungdom. Numera tror jag inte att det tar så lång tid att åldras en sisådär 20 år, för jag vet att det känns som en kort tid…

Såna här jämförelser får det att snurra i hjärnan, går inte att ta in riktigt. Det blir enklare när jag föreställer mig vad jag gjorde som åttaåring. Byggde kojor, lekte krig, såg på tecknade filmer på lånad VHS-videospelare. Det är väl ungefär vad mina barn gör, tänkte jag först. Men de gör annat också; de spelar spel som är betydligt mer avancerade och (förmodar jag) utvecklande än de jag spelade som 15-åring. Vilka spel kommer de att spela när de är 39 år gamla? Hisnande tanke. Jag är lite avis på barnen, faktiskt.

En del vuxna brukar säga att det var bättre att växa upp när de växte upp (1980-2000 för mig). I dag är allting så förvirrande, sägs det. Så mycket nytt och allting går så fort. Så mycket information till höger och vänster. Och ja, det är det – för oss som växte upp före internet (eller snarare mest före och lite samtidigt som internet kom). 1997 fyllde jag 20, och hade varit internetanvändare i cirka två år. För barnen, som föds in i det här, är det nog inte så kaotiskt. Mer som en självklarhet.

Jag gissar att mina mor- och farföräldrar tyckte 1960-1970 var apokalyptiska tider, när mina föräldrar växte upp. Så mycket och så snabbt. Så konstigt. Det hör nog till att jämföra världen med den tidsperiod då en själv var 10-20 år gammal. Det är ju det jag gör själv. Rimligen kommer min generation att anordna nostalgidagar med 1990-talstema om 20 år. Grå pantrar med flanellskjortor och flottigt hår som Kurt Cobain, eller mysko linser och smink som Marilyn Manson.

Själv har jag alltid gillat den tekniska utveckligen. Inte som tekniknörd, utan som en användare. Datorspel. TV-spel, internet, kommunikationstjänster och så vidare. Och gadgets, gud ja. Jag ville ha en fickdator som 15-åring, som jag ville. Jag fick en först som 31-åring i och med iPhone 3G. Nyfikenheten har hållit i sig, och därför är det en självklarhet att hänga med i det barnen gör, spela datorspel, mecka med iPad-grejs och tvångslära obegripliga svordomsframkallande saker som att skapa egen server för Minecraft.

Jag är tacksam för att få vara en pappa som hjälper barnen med teknikkrångel. Så att de kan spela Harry Potter-mods i Minecraft, komma förbi svåra bossar i Rayman (då får pappa svära, det har vi kommit överens om) och komma på smarta sätt att lära sig läsa, skriva och prata med folk på engelska. Och avundsjuk, på samma gång. Det finns mycket som är snett i världen just nu, men mycket som är hoppingivande också.

Några enkla produktivitetstips

Jag gillar produktivitet. I ärlighetens namn går det ibland överstyr, och fintrimmandet av systemen blir som en sjuka – som i slutändan inte är produktiv i sig. Varför lägga ner timmar på den perfekta rälsen, om det inte finns något tåg som ska åka där?

I den här posten riktar jag in mig på de små nyanserna, sådant som i sig är väldigt små justeringar men betyder mycket i längden. De är tillsammans mer effektiva än den fortsatta jakten på den perfekta todo-appen, arbetsflödet eller kommunikationskedjan.

Så få inboxar som möjligt

Se till att inte ha sjutton olika appar och anteckningsblock som fångar upp informationen och uppgifterna. Det skapar oreda och risken ökar att du missar något. Det värsta är när du desperat behöver en speciell anteckning, och inser att det finns minst fem olika ställen du kan ha sparat den på. Själv skickar jag alla anteckningar till Evernote, även inscannade anteckningar från papper, räkningar och viktiga mail.

Var återhållsam med nymodigheter

Skaffa inte nytt för att det är kul, utan bara när det behövs. Fira varje app du kan kasta bort, använd en anteckningsbok åt gången.

Stäng av kommunikation

Blockera alla kommunikationsvägar in när du behöver vara fokuserad och jobba på. Förklara gärna för de som troligast hör av sig att du kommer att vara upptagen mellan tiden X och Y.

Släpp perfektionen

Det är bättre att få något gjort, än att det blir perfekt. Du kan alltid fila i efterhand, på något som en gång har körts från start till mål. Tänk dig att trädet måste växa upp, innan du friserar dess krona till en gris.

Allt behöver inte göras direkt

Skjut upp det som inte är viktigt. Skjut upp det som är halvfärdigt, om det finns något viktigare som behöver göras. Och du, det är inget måste att svara på alla frågor på Facebook direkt.

Strunta i det oviktiga

Strunta i att svara om det ringer en person som inte har med dina prioriterade åtaganden att göra. Ignorera chattmeddelanden som inte rör det prioriterade. På Facebook kan du ställa in så att endast en utvald grupp människor ser att du är online. Lägg bara prioriterade kontakter i den gruppen.

Styr personers kommunikation som det passar dig

Be personer som ber dig om saker att själva agera. Be dem maila, SMS:a och liknande om du inte har tid.

Planera

Boka in allt. Även fritid. Ju mer som inte ligger i huvudet och skvalpar, desto bättre. Att ha en fullmatad kalender skapar varken stress eller instängdhet, om det är du själv som har lagt in allt. Snarare ger det en känsla av frihet, då du i betydligt mindre utsträckning behöver fundera över vad det nu var du skulle göra, om det var något du hade glömt eller liknande.

Gör så lite som möjligt

Produktivitet handlar inte om att göra mer, mer, mer. Det handlar om att få saker gjorda på kortast möjliga tid, så att det finns mer tid till att göra ingenting. Din hjärna behöver ha kul och vila, och insupa inspiration. Låt den göra det. Ägna livet åt roliga och utvecklande saker. 12-timmars arbetsdagar tröttar ut hjärnan och ger ett sämre resultat samtidigt som din produktivitet minskar – en ond cirkel av ineffektivitet.

Ge mig en kall brax på frukostbordet

Ge mig en kall brax på frukostbordet

Bland de mest tilltalande personlighetsdragen finner jag rättframhet. Människor som är raka i sitt sätt att vara står högt i kurs hos mig.

Vissa av mina närmaste vänner (hej Anders) är raka intill förolämpningens gräns. Inga frågor är förbjudna, ingenting lindas in i respektfullt hänsynsfull rädsla för att såra. Fram med det bara och blir jag sårad – so be it. Det ska sägas att den här möjligheten, att kasta fram en kall brax på frukostbordet, endast är till för de som redan har lyckats placera sig i hjärtat.

För all del, en burdus främling som går rakt på sak och skippar skitsnacket under ett affärsmöte är både uppfriskande och välkommet. Jag hyser stor respekt för den som inte kör en uppvärmare om vädret, helgen som har varit, redogör för renoveringsprojekt eller gör moraliska utläggningar kring ”sånt som alla tycker” (inte tar några risker).

Inte oväntat är det som beskrivet ovan jag själv är. Efter några år på jordklotet har jag lärt mig hyggligt hur en lämpligen för sig i ett möblerat rum med andra vuxna, då även vad som kan anses stötande och inte. Lite vänskapligt prat är i regel givande för den fortsatta diskussionen. Men om jag får välja? Direkt på saken, och så en friare diskussion efteråt. En som gärna leder till ömsesidig nytta i form av konkreta tips eller allmän visdom.

På den gamla tiden: Jag minns en episod i en klädaffär, där jag strosade runt för att titta på något som behövde inhandlas. En supertrevlig serviceminded tjej kom fram och frågade, eller snarare sjöng en jingel: ”kan jag hjälpa till med något?”. I dag har jag förstått att svar i stil med ”nej, hehe, jag bara tittar, men tack ändå” eller ”jag tittar runt lite, men jag säger absolut till om jag behöver hjälp” är vedertagna som en sort konvention. Men på den tiden svarade jag kort och gott: ”nej”. Hon skrattade förvånat, och min sambo (numera fru) gjorde mig medveten om att mitt sätt att svara var lite lustigt.

Med mina närmaste vänner är kommunikationen oftast just så här avskalad. Ibland är jag så kortfattad att det kommer påpekanden. Som när jag svarar ”nej” utan punkt på en lång välformulerad fråga. Det handlar inte bara om kortfattat, utan även ärligt. Mina vänner får aldrig några inlindade svar, och följaktligen svarar jag saker som ”du ser ut som en tant i den” om Sofia har en tröja på sig som jag ogillar.

Det vaga obeslutsamma sättet att vara kan skapa irritation. Som när en person, som jag hade lånat en pryl av, hörde av sig och frågade om jag var klar med den. Det var jag inte. ”Men du kan få tillbaka den” sade jag. ”Nej, ta den du. Men det vore bra att få tillbaka den” sade personen, och gav intryck av att egentligen vilja ha tillbaka prylen. Till saken hör att han till och med ringde och frågade, och berättade om en annan person som skulle låna. ”Nå, ta den du – det är ju din” svarade jag. Men icke, han kunde inte säga att han egentligen ville ha den tillbaka. Jag vet inte vad det handlade om. För mig hade ett enkelt ”du har min pryl, jag vill ha den åter” funkat perfekt.

Jag uppmanar mina vänner att säga vad de verkligen tycker, även om det riskerar att såra mig. Sanna vänner vågar utmana vänskapen. Den som bara omger sig med ja-sägare (ej att förväxla med Jas-ägare) kommer kanske en dag att vakna upp, se sig själv utifrån och undra: ”varför var det ingen som sade till mig?”.

Mina favoritappar till iPhone

Jag brukade vara han som hade koll på appar och tjänster åt folk, men de verkliga glansdagarna är nog förbi. Helt enkelt för att det inte är speciellt många av de nya apparna som är intressanta eller spännande. Speciellt inte som jag kräver en hel del av de appar som används:

  • De måste underlätta mitt liv eller göra nytta.
  • Två appar får inte göra samma sak. Alla har sin speciella plats.
  • Allt som inte används regelbundet raderas.

För närvarande har jag följande i min iPhone. Jag hoppar över de som inte är värda att orera om.

Waze – bästa GPS-appen, framförallt för att den har sociala möjligheter, där du kan läsa andras varningar och göra egna, chatta med andra förare och så vidare. Exempelvis underrättade jag flera personer i en bilkö om varför det var stopp. Jag kom från andra hållet och såg vad som hade hänt (bil som kört av).

Timehop – visar bilder från årsdagen, flera år bakåt, och ändras varje dag

1Password – håller reda på alla min lösenord

Scanbot – en mycket bra app för scanning av papper, som automatiskt sparar det scannade till Evernote och lite andra ställen

Shazam – app som lyssnar och rapporterar vilken låt som hörs i högtalarna

IF – If This Then That, som är en app som används för att skapa automatiska arbetsflöden och todos mellan olika appar

ShopShop – den bästa shoppingliste-appen som finns. Synkar via Dropbox, och till och med min skeptiska fru använder denna. Vi har testat diverse andra appar, inklusive todo-appar, innan det stannade på denna.

Feedly – prenumererar på nya artiklar från valda RSS-flöden

Pocket – samlingsplats för de artiklar som ska läsas. Jag skickar hit allt som verkar intressant, inklusive från Feedly.

Fitbit – tar in data från min klocka, och visar hur långt jag har gått, hur jag har sovit, hur motionen ser ut med mera.

Headspace – meditationskurs. Det bästa som finns i genren. Med en väldigt jordnära approach vägleds du genom olika typer av övningar, där du själv väljer vilket område du vill förbättras inom.

Mindfulness Appen I och II (jo, det är särskrivet i namnet) – används endast till dottern numera. Hon vill ha meditationstantens sövande röst på när hon somnar.

Coach.me – incheckning till mina goda dagliga vanor, som är: meditera, träna, lägga mig före 12, gå 10 000 steg, skriva och vara tacksam.

Evernote – navet i mitt universum. Här i skriver jag alla mötesanteckningar, alla texter som ska publiceras, min dagliga journal och här sparas alla viktiga mail.

Instagram, Facebook Messenger och Twitter – behöver ingen närmare presentation

Trello – mitt företag drivs med hjälp av Trello. Vi håller koll på mål, projekt och todos. Jag sätter även mina privata mål här, och jobbar på mina projekt, och hjälper andra med sina.

Todoist – min personliga todolista. Delvis en konkurrent med Trello, trodde jag. Men Todoist används för de små konkreta uppgifterna, som dessutom hamnar i min kalender. Dessutom kan man snooza uppgifter. Todoist ser till så att att delmål blir av, medan Trello mer är till för de större målen.

Billogram – bästa faktureringstjänsten

Overcast – bästa podcastappen

Audible – ljudböcker

Spark – min fantastiska suveräna mailklient, som är mycket mer än Mailbox någonsin var

Documents – bra app som innebär att jag inte behöver separata appar för Dropbox och Google Drive för att komma åt mina filer. Man kan vara inloggad på flera olika konton i både Google och Dropbox, och så är läsaren för dokument ypperlig.

Snapchat – testas faktiskt just nu. Jag hade det förut, men tog bort på grund av bristande nytta. Nu är appen tillbaka för att se hur den åtminstone skulle kunna användas för andras nytta. Oklart om den ska vara kvar. Hittills inget som verkar kunna ersätta någon av övriga appar.

Funderar på att ta bort:

Twitter – jag blir allt mindre aktiv. Flödet är fullt av annonser och envägskommunikation. Vet inte varför det har blivit så.
Svampguiden – det är en sån där ”bra att ha”, vilket egentligen är förbjudet enligt min strikta syn på appar
Snapchat

Är det någon app du vill veta mer om, när det gäller mitt eget användande? Säg gärna till. Det är främst i Trello som jag har specialtricks.

Tillbaka till det analoga

När det var på väg att slå igenom, det digitala sättet att leva, var jag en salig man. Min första iPhone blev den där fickdatorn jag alltid hade drömt om. Den som gjorde att jag slapp sitta hemma och vänta på mail, slapp sitta vid en dator för att jobba med offerter (jo, det gick 2008 också, fast mycket sämre).

Jag är ingen trendsättare eller ”thought leader” på något sätt när det gäller anammandet av det digitala som en självklar del i vardagslivet. Inte heller har jag varit delaktig i grupper med socialt digitalt som största intresse. Däremot har jag varit tidig bland mina vänner, alltid nyfiken på det som kunde användas för produktiv nytta i företagandet, det som inneburit ett friare liv. Och jag har sökt mig till personer som varit tidiga inom det digitala, främst via Twitter.

Som företagare har jag jobbat via nätet i princip sedan vi började 2007. Allt för att dra ner på resmilen, pendlandet, de tidiga morgnarna och det oproduktiva (om än trevliga) i fasta arbetstider på ett kontor ihop med arbetskamrater. Gadgets, appar, kommunikationstjänster och onlinekurser har förgyllt mitt liv med nya bekantskaper, personlig utveckling, hälsa och kreativitet. Jag är otroligt tacksam för det.

Nu har det här livet nått till en punkt där allting är så otroligt bra och fritt, att det är svårt att tänka sig några större genombrott. Personligen går jag inte och suktar efter något annat än snabbare internet (fiber är på gång även här ute på landet nu), för alla appar, smartphones och datorer är så sjukt bra att det går att göra nästan vad som helst.

I början funkade videochatt dåligt. Det gick långsamt att ladda upp filer, och mer än en gång tog jag hellre bilen iväg på fysiskt möte av rent praktiska skäl. Så är det inte i dag. Flest gånger är online snabbare, även med ADSL och 4G. Både Apples och Googles tjänster är enormt bra, och med hjälpmedel som Trello och Evernote har jag inget övrigt att önska. Kanske är det min fantasi och/eller girighet som tryter, men jag är fanken nöjd.

De digitala verktygen har förändrat mitt sätt att vara och tänka. Trello gjorde rent hus i min teoretiska svammelhjärna, och Evernote hjälpte mig att sluta sortera saker i saker i saker i saker i saker (sökfunktionen gör ordning helt onödigt). Mina appar håller reda på hur långt jag går, hur mycket jag mediterar och vad jag ska köpa i affären. Ja, de rensar till och med mitt och fruns förhållande från tråkigt vardagsskit (”kom ihåg ombyte till Leo” och liknande läggs i en toto-lista, och vi slipper prata om det).

Vad händer nu då? Jo, jag kommer på mig själv med att backa från det digitala. Läsa pappersböcker, skriva post it-lappar och rita på riktigt papper som är gjort av döda träd. Fantastiska uppfinningar det där. Troligen skulle jag inte uppskatta dem så mycket om det inte vore för den sköna digitala delen av mitt liv.

Vanor och principer

Vanor är någonting väldigt trist och som förstör livet. Se där en åsikt som nog många har och som jag självt haft under en stor del av livet. Men inte mer.

Vanor är avgörande för att få saker gjorda, för att utvecklas vidare och för att skapa trivsel i livet. Framförallt för någon som vill förbättras inom ett område. Vanor skapar en förändring, steg för steg och för dig slutligen till expertnivå, oavsett om det är fäktning, meditation eller konsten att tillfredsställa en annan person du jobbar på.

Jag brukar ofta läsa artiklar om andra människors vanor, framförallt när det gäller personer som har lyckats med imponerande bedrifter. Själv har jag släppt tanken på att lämna ett remarkabelt arv, och satsar istället på att bli en person av maximalt värde för andra. Mina vanor är inte så många som principerna, men tillsammans skapar de en känsla av mening och glädje i mitt liv.

Vanor (under en ideal dag)

Morgonpromenad

Så gott som varje morgon tar jag en promenad på åtminstone en halvmil, lyssnandes på ljudböcker, podcasts eller de fantastiska ljud skogen åstadkommer. Under den här tiden är oftast mobilen inställd så att ingen kan störa mig.

Meditation

Jag mediterar så ofta som möjligt, idealt efter morgonpromenaden. Detta skapar en stressfrihet i kroppen och tankarna, som gör mig redo att stå ut även med en riktigt pissig dag med många arga människor (vilket jag sällan råkar ut för, och får därför positiva överraskningar).

Iskall dusch

Här är en vana som inte är daglig. En iskall dusch chockar kroppen och nollställer ångesttankarna. Dessutom skrämmer jag vekheten ur köttet.

Dagsgenomgång

Jag sätter mig en stund och skriver ner allt som tränger mig, allt som skapar stress. Därefter sorterar jag todos efter prio och bestämmer vad som ska göras innan jag har jobbat klart. Därefter är det bara att köra på efter planeringen. Om jag är duktig bjuds det på belöning i form av en cykeltur, en stunds vila på soffan eller att barnen får sluta tidigare på dagis/fritids.

Skriva

Varje kväll skriver jag i någon form. Endera på ett bokprojekt, en krönika, bloggpost eller dikt. I skrivande stund är jag inne på en obruten följd av 780 dagar i rad.

Läsa

På kvällarna läser jag några sidor ur en pappersbok, innan det är dags för sömn.

Principer (kortfattat och förenklat)

  • Låt inte andras åsikter styra vem du är
  • Låt inte andra personer bestämma din agenda
  • Gör endast det som leder mot dina förutbestämda mål, eller fullföljer målen
  • Tacka nej till allt som inte känns viktigt
  • Stäng av distraktioner och gör en sak i taget
  • Förbättra genom att rensa bort, inte lägga till
  • Acceptera nuet
  • Sträva efter kortfattad rak och enkel kommunikation
  • Slösa inte tid på skvaller och struntprat
  • Lyssna och håll käft när någon annan pratar
  • Iaktta egna begär och behov, se upp för egot
  • Bort med all prestige
  • Visa vem du är, även de mer udda sidorna
  • Flockmentalitet är bannlyst
  • Skryt inte
  • Visa inte underdånighet inför andra
  • Generositet till de utvalda få
  • Acceptera dina mörka sidor
  • Acceptera andras mörka sidor
  • Sträva efter neutralitet, försök förstå istället för att vifta med åsikter
  • Ödmjukhet i största möjliga mån
  • Självdistans i största möjliga mån
  • Släng ut ironin och våga stå för något
  • Var vänlig
  • Var kortfattad
  • Säg vad du tycker
  • Stå för den du är
  • Kämpa för de människor som har vunnit ditt hjärta